Tidigare hemkommen från en solid arbetsintervju hos Myrorna kan jag bara konstatera att mitt gameface är bättre än någonsin. Det är ju inte så att en falsk roll sätts i spel, men det blir som att preppa sig själv för en match i något humhum sportflum och inta spelplanen med största jävla förmåga att knäcka allt i sin väg. Stunderna är sällsynta då jag känner att mitt gameface behövs och det är nog lika bra, så att man inte tröttnar på det och börjar köra den extra skärpan på rutin för att bli en opersonlig och kurvlös kostymtomte. Jag tycker om mitt kufiska jag, det är något att värna om. Apropå intervjun var det en sak som sket in mig i kohagens hörn. På bra och dåliga egenskaper inledde jag med "kontrollerad perfektionism" som en positiv sak, att jag var noggrann utan att det gick till överdrift. Efter det tänkte jag en stund (men uppenbarligen inte) och gick rakt på att säga "Något negativt hos mig skulle isåfall vara perfektionismen också, att jag kan låta saker ta för lång tid". VILKEN JÄVLA MOTSÄGELSE. Jag hoppas bara att de inte uppfattade saken så, men jag tror att en femåring hade anmärkt på det.
Och nu ska det väntas propert. Jag behöver egentligen fara iväg på ett morochfar-besök men det känns lite klämt av mig om jobbet verkligen dimper ned i knäet. Tvätta behöver jag också men folk är som gamar om tiderna. Min lägenhet är ett enda stort väntrum med tillgång till vin, vilket är en potentiellt olycksbådande kombination. Det blev hursomhelst mycket snack om mitt förra arbete idag och det är en period jag helst väljer att inte minnas effekterna av. Treskift klampade över min arma kropp jämsides tyngden i arbetet. De mosvarma lokalerna och bullret gav likställda drömmar när jag än sov och man kunde räkna ut med vänstra öronloben att det inte var en arbetsplats till psykets gagn.
Sedermera måste jag utropa,
REMI GAILLARD x1!
REMI GAILLARD x2!
REMI GAILLARD x3!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar