Bortom burar av hunger hånar man friheten

Frihet är en böjlig och flytande företeelse. En slav till relativa villkor lika mycket som det för mig ingjuter en dyster känsla av obalans. Låt oss gå utanför ramen en stund, våra ramar, våra bekväma svenska chassin. Varje dag dör 29000 människor av svält och det finns personer i våran komfortabla närhet som inte ens uppskattar mat. Jag hatar pubertalt pinnsmal och ytlig matavsägning mer än mycket annat. Det är rent av otacksamt som en nonchalant inställning till livet. Ur en objektiv vinkling tycker jag att dessa människor likaväl kan överta en svältroll i U-länderna, så att någon med starkare livsvilja och större tacksamhet får chans att förädla sitt liv i dennes plats. Denna typ av negligens tycker jag är ett hån mot friheten man föds in i, genom ren slump till synes. Maten på bordet, och bara tillgången är till för att uppskattas och så jävla enkelt är det.