Apokalypser i en bil och triviala driftbekymmer

Solen piskade med kedjor genom vindrutan och jag kände hur luften ansträngde sig för att vara tillräcklig i bilen, idag, när jag åkte hem med en förtvivlad M i passagerarsätet. Det var utan tvekan den mest tryckande värmen jag upplevt, den typen som lägger sig som ett cancer i hjärnan och växer sig större för varje minut. Hon flåsade som fem hela hundar och jag var rädd att stroken skulle komma när som helst. Jag stannade tre gånger längs rasterna och luftade bilen, den sista gången hällde jag en nyköpt och kall ramlösa över henne och klappade in kylan mot kroppen. Det var det enda tänkbara då hon vägrar dricka vatten på dessa resor. Jag älskar henne och det gör ont i mig att behöva utsätta henne för sådan värme. Jag hade stannat femtio gånger och köpt omätbara mängder vatten om det bara behövdes. Mitt lilla liv var hursomhelst kry vid ankomst och allt annat var sig likt. Det är som att jag aldrig varit borta, även om hettan dominerar med full kraft. Efter doning med M's mat och vatten tog jag en mirakulös fågelFenix-dusch och gick därefter till posten för att skicka kundbeställningar. Sköna ansvar.

Varma temperaturer har ett sätt att locka min sexdrift till onödigt omfattande proportioner, och det är inget annat än påfrestande in till benet. Är jag inte låg eller disträ finns det småkåta pirret alltid där i bakregionen av mitt väsen och irriterar med viskningar och tafs. Så har det alltid varit och kommer säkert alltid vara, och jag kommer säkerligen aldrig lyckas bli tillfreds med det. Sexdrifter är naturkrafter och även om jag kan låta bli att besvara min så kommer den alltid att finna vägen till psyket på mig. Med rastlöshet, okreativitet, trötthet och alla andra underliga egenskaper det tillför. Antisaker. Det är ändå för varmt att göra någonting åt det. Men ack vad trivialt.