torsdag 26 februari 2009

Loopar & Spontanitethanteringspiller

Kölden ligger som en pekande hand över staden och jag vill bara kura i sängen hela dagarna. Kanske flyga över susande ängar i Flower på min trogna Playstation3, men nu är det redan över och understimulansen hade ätit upp mig inifrån om jag upprepade spelet. Jag kliver upp och spenderar dagen med samma rutiner som alltid, likt en loop av kött och blod och hela vevan är bara ett sätt att köpa mig tid. Olika projekt står vid startlinjen och jag vill egentligen påbörja dem, men om hjärtat är mitt finger orkar jag inte avlossa startskottet i det här scenariot. Jag sårar mig själv inifrån med bristen av handlingskraft och skulle jag inte finna styrkan att söka till högskolan till hösten så har jag i princip skrivit under min egen undergång. Helgerna har åtminstone blivit fristäder för tankeskingring tack vare S och T. Vi alternerar plats per vecka, äter mat och ser på melodiskandalen på ett sätt som faktiskt fungerar för oss alla tre. Men vin får det mesta att fungera. På lördag blir det hos S och det blir första gången jag ser hans lägenhet. Han damp ner hos mig idag på spontanvisit och det blir alltid lika påtagligt hur dålig jag är på att host:a ett sådant scenario. Det blir skallgång efter Spontanitethanteringspiller vid nästa besök på Apoteket.

tisdag 17 februari 2009




måndag 16 februari 2009

Spegeln till djurriket

"A lone wolf is a wolf that lives by itself rather than with others as part of a pack. Lone wolves are typically old specimens driven from their pack or young adults in search of new territory. Instead of openly challenging the leadership of the pack leaders, most young wolves between the ages of 1 and 4 years leave their family in order to search for a pack of their own. Though it is shown that some wolves will simply remain lone wolves as such lone wolves are usually stronger, more aggressive and far more dangerous than the average wolf that is a member of a pack. They have difficulty hunting, as wolves's favorite prey are large ungulates, and it is nearly impossible for a wolf to bring one down by itself (hunting on their own can be done, as lone wolves are naturally stronger and some specialise in hunting moose on their own). Instead, they will hunt smaller animals and scavenge. Sometimes, a lone wolf will find another lone wolf of the opposite sex, and the two will start a new pack.

When used to describe a person, this term is applied to individuals who prefer solitude or who work alone. In literature, the term is used to establish a character as aloof and emotionally unable or unwilling to directly interact with other characters in the story. A stereotypical lone wolf will be dark or serious in personality; he is often taciturn, and will distinguish himself through his reserved nature."

Wiki.

lördag 14 februari 2009

Golvet är lysande, Sickan!

Persiennerna ligger prompt nere, strilar solljuset in får man en visuell örfil av dammet som lever om i luften. Jag behöver verkligen städa oftare. Under sängen låg en arabisk matta i gråskala och virkade efterlevande, jag kunde bara sätta mig på den och flyga ut genom fönstret. Till Happyjoyland där män av min sort automatiskt blir lyckliga. Fingertopparna blev nariga av någon anledning. Kan damm orsaka sånt? De har verkligen badats i handkräm för att återfå en slags uppsyn av friskhet igen. Att sängen blivit soffa förändrar rummet radikalt och det var med viss underhållning jag fick se M's reaktion, då den varit utbäddad under eoner. Ett par år tänker jag, minst. Hon svansade runt ballögt och undersökte all ny mark man kunde träda på, och begrep väl inte alls var jag gjort av det stora dundret man ska ligga i och håra ner. Iallafall. S och T kommer hit ikväll för en landskamp i umgänge och melodifestivalen som utgångspunkt, så jag har städat mig trasig. Slarvigt dessutom, men något är alltid bättre än inget och jag slavar gärna i dammets kedjor om jag får bjuda på en social tillställning då och då. Jag behöver det här innan min mänsklighet trillar av pinn. Så det har handlats tilltugg och donats på diverse sätt för jag är så planerande av mig. Likt en social Charles-Ingvar Jönsson.

fredag 6 februari 2009

Stålmonstrens dunder & de döda timmarna

De har minst tre helvetesmaskiner igång utanför mitt fönster och oljudet tryckte mig i tvåan tills jag nådde det där stadiet när inga återförsök i världen skulle få mig att somna igen. Man kommer till en viss gräns liksom, en point of no return. Öronproppar blir närmast ett patetiskt försök att stanna inom den markerade linjen när sängen vibrerar. De har förstört min sömn för första gången och garanterat inte den sista. Men jag behöver acceptera det här på något otänkbart och skrattretande löjligt sätt för de ska ändå hålla på fram till juni och bygga sitt infernaliska cykelhus med sopsortering. Hur det över huvudtaget kan ta så lång tid är bortom mitt förstånd. Mest av allt tycker jag synd om M vars halva dag blir bortkastad i skräck för de pumpande, skrikande livsfarliga stålmonstren som härjar precis utanför, och varje gång hon mot alla odds vill gå ut under deras arbetstid är jag livrädd att hon ska bli kattpaj under en flängande grävskopa. Det är ingen sund oro. Jag är trött på oro men oro måste uppenbarligen vara en del av livet. Ptja, nu sitter jag här och undrar vilken syssla som ska påbörjas tills jag blir trött igen. Men de skränar fortfarande och det har hållit på sedan 08:00 så jag antar dundret tänker dundra hela dagen. Och det är märkvärdigt hur tidiga timmar blir så döda för mig, hur de liksom inte känns värda någonting. Steril tomhet, själlöst utrymme ämnat för samhällets gapande krav.

Hursomhelst, kvällen... nej, helgen blir ensam. S spelmani låter offra våran sedvanliga fredagskväll för digital underhållning och det känns lite svagt prioriterat. Jag är ingen höjdare med sociala beslut men spel är spel och försvinner aldrig på något plan. Imorgon hade han en planerad tillställning med folk framför Melodifestivalen som jag inte riktigt känner mig lämpad i. Jag har svårt för situationer där jag blir betraktaren bland människor som kan diskutera saker sådär hysteriskt intensivt, vilket jag vet att de kan,- och kommer göra. När man behöver avfyra en Colt Magnum i taket för att få en syl i vädret. Då är jag hellre ensam hela helgen. Men det är okej. Att underhålla mig själv är något av mitt specialområde här i livet.

söndag 1 februari 2009