Stålmonstrens dunder & de döda timmarna

De har minst tre helvetesmaskiner igång utanför mitt fönster och oljudet tryckte mig i tvåan tills jag nådde det där stadiet när inga återförsök i världen skulle få mig att somna igen. Man kommer till en viss gräns liksom, en point of no return. Öronproppar blir närmast ett patetiskt försök att stanna inom den markerade linjen när sängen vibrerar. De har förstört min sömn för första gången och garanterat inte den sista. Men jag behöver acceptera det här på något otänkbart och skrattretande löjligt sätt för de ska ändå hålla på fram till juni och bygga sitt infernaliska cykelhus med sopsortering. Hur det över huvudtaget kan ta så lång tid är bortom mitt förstånd. Mest av allt tycker jag synd om M vars halva dag blir bortkastad i skräck för de pumpande, skrikande livsfarliga stålmonstren som härjar precis utanför, och varje gång hon mot alla odds vill gå ut under deras arbetstid är jag livrädd att hon ska bli kattpaj under en flängande grävskopa. Det är ingen sund oro. Jag är trött på oro men oro måste uppenbarligen vara en del av livet. Ptja, nu sitter jag här och undrar vilken syssla som ska påbörjas tills jag blir trött igen. Men de skränar fortfarande och det har hållit på sedan 08:00 så jag antar dundret tänker dundra hela dagen. Och det är märkvärdigt hur tidiga timmar blir så döda för mig, hur de liksom inte känns värda någonting. Steril tomhet, själlöst utrymme ämnat för samhällets gapande krav.

Hursomhelst, kvällen... nej, helgen blir ensam. S spelmani låter offra våran sedvanliga fredagskväll för digital underhållning och det känns lite svagt prioriterat. Jag är ingen höjdare med sociala beslut men spel är spel och försvinner aldrig på något plan. Imorgon hade han en planerad tillställning med folk framför Melodifestivalen som jag inte riktigt känner mig lämpad i. Jag har svårt för situationer där jag blir betraktaren bland människor som kan diskutera saker sådär hysteriskt intensivt, vilket jag vet att de kan,- och kommer göra. När man behöver avfyra en Colt Magnum i taket för att få en syl i vädret. Då är jag hellre ensam hela helgen. Men det är okej. Att underhålla mig själv är något av mitt specialområde här i livet.