Fula ljus och det nya ögat

Jag drömde om flera personer inatt och det är något olikt mig. I en av drömmarna var jag i färd med att assistera någons otrohet mot sin pojkvän, någon jag tidigare dejtat/träffat. Jag var mot idéen och ifrågasatte allt men det var påtagligt att hon inte såg handlingen i samma ljus. Efter hångel slutade allt med att vi ändå satt och pratade bara. Relativt oväntat, och inte som att hånglet hade varit särskilt förmildrande. På hennes vägg hängde en hylla med flera dussin röda rosor han gett henne, och herregud. Men det är så, jag har svårt att se varför man inte kan hålla sig till den man hävdat är kär i. Och är man inte är kär, varför ska man då förbruka en stor mängd tid tillsammans när den kunde använts till sin fulla potential istället. Samtidigt kan jag känna att det inte är mitt problem om någon vill ta det där steget med mig, men genom hennes handling känns det som att min kropp badar i fula ljus och jag känner mig sjabbig ut och in. Och då blir det ändå mitt problem.

På senare tid har jag upptäckt en effekt av att närma sig 30, angående eventuella partners. Det handlar mer och mer om tankebanor som anspelar på långsiktighet. Om jag möjligen hade velat leva med personen, om jag vill att hon eventuellt skulle bli mor till mina barn. Bara utifrån mina perspektiv förstås, sånt här kan ju låta oerhört egotrippat. Men det ligger något i det och det är mer besvärligt än okej just nu. Jag vill inte betynga någon med såna underliggande preferenser och tänker inte heller infria dem om jag är med någon jag finner intressant, oavsett övrig status. Men visst ligger tankarna där och sjuder liksom, och jag misstänker storslaget att det ögat bara kommer växa med tiden. Som resultat lär jag säkert sväva ut mindre och ge min tid till människor jag verkligen vill ge den till.

I övrigt blir det att packa mig för en lång biltripp mot mor och far på måndag. Mamma fyller år i dagarna och jag har fortfarande kvar att fixa den där påtänkta presenten. Den kontradikterar mig i dessa tider. Och det ska bli så skönt, även om det finns personer oroväckande lätta att sakna här. Samtidigt är det en störtlöjlig tanke i ljus mot en veckas frånvaro och att jag redan nu saknar.