Estetiska gravar och danska bjudningar

Chefen på Myrorna ringde just när jag tänkte på saken, och Nej, det blev inget jobb där. Jag tänker inte ens spekulera kring orsaker, men det känns ändå okej. På det här sättet kan jag garanterat närvara runt mammas födelsedag och ta tag i saker vid återkomsten hit. Det är såklart synd, det hade verkligen känts värt att jobba där och det var längesen jag var så sugen att bara kasta mig in. Men jag kan inte släppa min fokus nu när jag har den. Det värsta är att behovet efter pengar och vägen dit släcker alla mina estetiska böjelser. Jag känner det redan nu att lusten går förlorad, lusten jag alltid brukar ha att plita manus i timmar, skissa, layouta, plocka upp stålstiftet och tråckla ihop en berättelse. Vissa drömmar betalar sig bara inte i ekonomisk överlevnad och då är det inte mycket tröst att få höra hur man inte ska ge upp efter så här många år. Kanske är det drastiskt av mig, men just nu är det så brickorna har fallit. Jag har liksom levt efter vinden och givit mig till tåls att den ska vända, men det finns inga breaks i sikte så långt ögat kan nå och särskilt inte när man är helt utan försvarlig grund är oönskad av auktoriserade personer med nycklar och språngbrädor. Vore jag en nomad skulle det gått riktigt illa. Ständigt oväder, giftiga kantareller och träd som böghögar mig. Tills jag slits itu av rabiata hackspettar.

Imorgon är det bjudning med mera i Danmark som gäller, tillsammans med F. Om surrealismerna i detta landet blir så påtagliga låter jag helst bli att tänka på hur Danmark lär behandla mig. Jag önskar att språket var lättare att förstå, det finns inte mycket annat som frustrerar i grad med ständiga förklaringar att man inte begriper ett ord. Vissa verkar fixa det utan problem men sånt känns genetiskt betingat om något. Själv hör jag bara en samling jibberish och gutturala läten och jag misstänker att inte ens inlyssnad träning hade fått bukt på det. Långt förr har jag haft påtagliga koncentrationssvårigheter i konversationer. Mest under skoltiden och det resulterade ofta i att jag hörde fel och tog miste på ord, bytte ut dem mot andra vilket ledde till en del misshaps. Jag kanske kan få till en slags illusion av förståelse och kommunikation genom omstöpta danska haranger om jag byter ut varenda ord jag hör, och inbilla mig ballögt att den biten blev succé mot slutet. Men oavsett något ser jag fram emot kvällen. Det finns mycket att uppskatta här och nu.