Det här ovädret är för stunden mycket välkommet. Regnet har piskat och vindarna viner som pilar. De senaste nätterna har varit problematiskt varma och jag har vaknat upp som ett drogat djur, besvärad, oförstådd kring dröm och verklighet. Trampat runt på golvet för att fly sängkläderna som min kropp värmt upp med effekt av en braskamin. Mitt väsen i kvavt varma miljöer är ingen succé ur någon aspekt, jag måste liksom få känna att det finns luft. Svalt och halt syre som lätt tar sig in och ut. I samband med de gråa molnens närvaro fick jag ett spontant infall när jag vaknade. Jag saknade mina fönsterblommor. De dog en bitter floradöd under en av mina längre frånvaropartyn och fönsterväggen har framstått helt tom och själlös ända sedan dess. Jag bussade iväg till ett ställe som minnet till envisades sjunga om tidigare blomköp, men vid ankomst stämde det inte alls och jag fick leta upp en vanlig blomaffär för att plocka till mig plantorna där. Billigt, tänkte jag, men de var relativt små och klena. Men jag sköt pengarna från höften och bussade tillbaks. På hemvägen gick jag in på Willys för att köpa bröd och såg att de hade exakt samma växt. Både finare, större och billigare. Fan, tänkte jag. Hursomhelst blev det fint. Grönt är fint. Mer fint än skönt.
På torsdag har en annan spontan event bokats in. E kommer från sina jättenorra slätter och intar mitt liv som en isbjörn ur sitt element. Det blir nog bra... Jag kan mycket väl behöva ett längre sällskap just nu. Det är ensamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar