Jag skäms så det värker i hela kroppen

Privata otjänster är något man bör undvika, men ibland råkar man på en situation som är så uppdukad och klar för dinering att den första smaken redan signerar kontraktet. Det är själgift att få fri tillgång till personlig information om en beundrad persons föredetta. Plötsligt befinner man sig där i en stormande liten TwilightZone-bubbla trots en hyfsad självbild, hakdjupt i förståelser och insikter om hur mentalt otillräcklig man högst troligen är för människan som intresset bejakar, den som haft den otroliga partnern. OTROLIG. Hur simpel och intetsägande man själv förmodligen framstår och hur logiskt alla små felande pusselbitar faller på plats tills man mår illa av klarhet och vill avsäga sig kontakten för all framtid. För att man skäms och är förbannad, för att det inte går att ifrågasätta sin reaktion. Den egna ärligheten. För att termen relationer, dessa mellan personer som träffas och inleder någotvadsomhelst som en mark för eventuellt hopp att gro i, kan skördas till dolkar som huggs i ryggen på en själv av inget annat än omständigheter i sig. Här går inga gärningsmän, bara jävligt generade offer. Jag skäms så det värker i hela kroppen, för parallellt med skammen kan jag se ett verkligt avslut. Det gör så ont. Mer ont än jag någonsin kunde väntat mig.