Ibland, som nu, är det många saker som inte förklarar sig själva alls. Som att laktosfri mjölk har en eftersmak av risgrynsgröt. Ursäkta wtf? Alright är en tanke, det håller väl. Men i längden; NEJ. Smaken är så gruvligt gräddig. Andra saker, som att vissa människor vill "BLI AV MED" en även om man inte är den påstridiga typen och detta faktum tydligt står hugget i sten. Vad är poängen då? Varför skära av en människa från sitt liv om han/hon inte gjort något fel eller uppvisar kritiska behov? Alarmerande billigt och osexigt. Fler saker, som på Playstation Live och närmare bestämt nördiga servers till Soul Calibur 4 där de virtuella slagsmålen aldrig når en ände. Att en sån flerfald där förknippar nöje med att enbart vinna, en vinkel som resulterar i en speltaktik bestående av ETT OCH SAMMA slag genom hela matchen. Var finns spelglädjen i det? Att spela online skyfflar fram många mänskliga sidor som man inte vill se. Utan ögonkontakt tar sig många friheter, precis som paralleller i stil med att snacka bakom någons rygg. Det är så lätt hänt att något extra slinker ut ur käften, något man inte skulle sagt om läget inte var så distanserat från personen i fråga.
I övrigt dör nu sommaren i takt med stans festival. Regnet har bosatt sig som en tidsenlig stamkund och ljuset blir långsamt en större bristvara. En form av ny verklighet startar och det finns bara allvar på tapeten. Egentligen vill jag bara trotsa alla ansvar och använda besparingar till en jävligt lång resa på andra sidan planeten. Men så har jag och andra sidan alltid känt. Frågan är varför det inte blir av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar