Natten spelade mina strängar som en ostämd harpa. Jag drömde om någons pojkvän, att jag låg i säng med honom no less, och det blir en tolkningsfråga till historien. Jag drömde också att jag spelade huvudrollen i en kriminalserie tillsammans med en person jag tycker anspråkslöst mycket om. Nästan som Mulder och Scully utan all bakgrund och tid tillsammans. Sekvensen var som en prolog utspelad i ett hotellkomplex, möjligen vid en intern restaurang. Musiken pumpade som cheddarost när vi tog oss med pistoler dragna genom lokaler i jakt på antagonister. Plötsligt kom ett bakhåll och vi fick pickadollerna bortslagna, varpå allt plötsligt krämade ut i kung fu. Scully gjorde en mycket snyggare komigendå-pose och jag blev avis. Hon var faktiskt bättre och sparkade mer anus än jag överhuvud taget. Jag fick den klassiska sirapseffekten. Drömdefekten.
Jag vaknade till ett hamrande regn och strax därpå en helt makalös jävla smäll som fick mig att kasta täcket över huvudet. Jag blev nästan full i skratt. Blixtjävel, sådär gör man inte, tänkte jag. Den måste slagit ner här någonstans för det lät som en formidabel fullträff. Men vädret ebbade bort som ett falskt alarm och jag kände hur morgonhormonerna började flirta när jag låg där som en lättjefull muräna utan avsikt att börja leva just ännu. Det är också ett fenomen, morgonkåtheten, som en ospädd naturkraft så tilltalande att jag får skuldkänslor att negligera den. Jag försöker intala mig själv att sexdriften i min kropp inte är abnorm men ibland undrar jag verkligen, speciellt under varma årstider. Frihetskänslan, alla vackra människor och det rusande blodet i pulsådrorna. Däremot kan det klubbas att den är påfrestande, också just för säsongens värme men även som ett hinder till kreativitet. Vilket för mig är allra värst då onani ter sig ganska tråkigt i det stora hela och jag således låter bli och får uthärda frustrationen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar